Det låter lite dumt kanske, men på ett vis ska det bli skönt att bli opererad nästa vecka. Inte bara för att bli av med mina besvär, utan för att jag igen kommer få ligga på sjukhuset och vila.
Det är tungt att ha ont varje dag. Det tar väldigt mycket på mina krafter, både psykiskt och fysiskt. Små motgångar får mig att tappa lusten totalt, de får mig att vilja lägga mig ner och gråta. Igår var en dag som började med en rad små motgångar. Jag hade haft ont hela kvällen, natten och morgonen. Det fortsatte hela dagen. Men jag fick åka ut på sjön till slut, och det gjorde mig gladare. Smärtan var fortfarande där, men jag var gladare och det hjälpte för att göra gårdagen till en bra dag. Dessutom fick jag leka med en hundvalp, och vem blir inte glad av hundvalpar?
Varje dag vaknar jag upp och hoppas på en förändring. Hoppas att någonting ska ha blivit bättre. Och varje morgon blir jag lika besviken. Varje morgon får jag intala mig själv att imorgon kommer det nog bli bättre. Morgondagen kommer att bli bättre.
Jag försöker att låsa dörren och stänga alla fönster. Försöker att stänga ute alla negativa tankar som säger "det kommer aldrig bli bättre". Försöker låta bli att veta att i morgon när jag vaknar så kommer det vara samma procedur igen.
Jag längtar efter en natt där jag kan sova ostört, slippa vakna upp och ha ont. Får vakna upp på morgonen och känna mig utvilad. Och inte som att jag skulle vilja sova flera timmar till. Jag längtar efter att kunna äta utan att fundera på vad jag stoppar i mig, och då jag kan njuta av varje tugga utan att få ont direkt efter att jag svalt.
Jag vet att dessa dagar kommer att komma. Jag hoppas att de kommer snart.
2 kommentarer:
Massor med kramar!
Ja från mig med!
Skicka en kommentar