Sen jag flyttade ihop med Sara och Johanna så har mina smaklökar utvecklats en hel del. Jag har insett att maten vi äter hemma är väldigt smaklös och tråkig. Matlagning i sig har blivit roligt och spännande, för det finns så mycket smaker och kladd som man kan slänga ihop och göra någonting awesome av. Allt det här bara för att pappa inte tycker om stark mat, eller någonting som är annorlunda. Han är envis som en treåring ibland.
Jag tänker aldrig missunna mina framtida barn den här spännande världen av smaker och färgglada grönsaker och röror och skit. Aldrig! Och om min framtida karl inte tycker om sådan mat... då får han satan laga sin egen jävla middag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar