Det var fan på tiden

Så där ja! Nu är jag och Johanna i mål. 31 dagar senare. Vi har tränat varje dag den här jäkla månaden, och skillnad.. ja det ser man. Det är skönt att kunna dra på sig sina gamla byxor som sitter som de ska, utan att något hänger över.

Får se om samma resultat syns på bilderna. Vi kommer att ta efter-bilder i morgon, och göra sista vägningen och mätningen. Så nu gäller det bara att hålla tummarna!

Nu orkar jag inte skriva mer... jag är tlöööttt

Oktober

Oktober, vad har du gjort med mig? Jag gillar inte den här känslomässiga berg- och dalbanan som du tvingat mig att åka. Jag måste erkänna att jag ser det som en vinst att du snart är över, och att november börjar som kan ta mig med på nya äventyr.

Jag gillar hur mitt november börjar.

1. Fira att FF är över med vin på royal.
2. Åka till Åkersberga och umgås med Annikas föräldrar.
3. Flyga till Köpenhamn. Träffa min kusinjävel. Bo med en massa främlingar. Och dansa hela (typ halva) natten.
4. Utforska Köpenhamn och flyga tillbaka hem.

So long oktober. Vi ses igen nästa år!

Mina stackars nerver

Jag är mycket väl medveten om att jag borde ha köpt ny dator för si så där, 100 år sen. Jag är också mycket väl medveten om att min dator har varit relativt snäll mot mig med tanke på hur mycket jag misshandlat den, och med tanke på att den borde gått i pension vid det här laget.

MEN jag måste bara säga att jag inte är ett stort fan av datorer idag. Mina stackars nerver klarar liksom inte av detta. Kan knappt bläddra i ett dokument utan att den börjar hacka och grejer.

Och av alla grejer jag lärt mig under de senaste åren. VARFÖR spenderade jag så mycket tid till att lära mig saker om bilar istället för datorer? Det var nog bland det dummaste jag någonsin gjort. Jag skulle behöva lite mer datakunskaper.

Fan.

Lördagspyssel

Johanna och jag har fixat våra gigantiska glas. Lite lördagspyssel. Big Joe är min pojkvän. Jaja, det här var en liten kort paus. Nu måste jag återgå till träningen. Efter det här är det bara 4 dagar kvar. Vart fan tar tiden vägen?

Den där stunden

1. För ett par veckor sedan gick båda plattängerna i hushållet sönder
2. Vi lånade Saras plattång och "glömde" att lämna tillbaka den
3. Johanna köper en ny för 1700 
4. Jag ska byta kabel på tv:n och hittar min gamla plattång i samma låda. Oops.

Google is my friend

Sökte på: guy gets sick of people and kill them


Hittade rätt film. Den heter God bless America

Jag tänkte plugga men

Vecka 3

-3,4 kg
- 7 cm

sen start. Jag är ruskigt nöjd!


Men det är skönt att detta snart är över så att jag åtminstone en dag i veckan kan få lite tid över för mig själv. Jag håller på att drunkna i allt jag borde och måste göra. Det känns inte som att jag riktigt någonsin har tid att andas. Nästa vecka får jag åtminstone ha full fokus på examensarbetet, och det kommer att behövas! För min hjärnas skull.

Dagens citat

Jag tycker inte om att min handledare heter Kirsti. För det heter min gynekolog också.

Jag hatar människor

Igår var jag nykter på en hemmafest. Och det var ju spännande eller någonting ditåt. Det här är ungefär det jag kommit på:

• Jag har minst lika roligt nykter som full, om inte roligare
• Jag hatar människor: Speciellt barnsliga tjejer som är totalt pantade som kan ta sig i arslet och sprätta åt fittan (ursäkta mitt språk, men usch!)
• Jag hatar människor del 2: Speciellt killar som beter sig som kärringar. Och tjatar och tjatar om sånt jag inte vill lyssna på.
• Jag hatar människor del 3: Speciellt människor som inte kan "mind their own business". Jag gör vad jag vill, när jag vill, och om ni inte gillar det: håll det för er själva! 
• Jag hatar onödiga fyllegräl

Ni suger. 

Men jag hade kul ändå. För jag är awesome. 

Allt handlar om perspektiv

Annika: Jag vill inte gå till jobbet. Jag vill ligga i soffan. Imorgon slutar jag halv fem. Åh, varför var jag sjuk förra fredagen. Då missade jag ju min tidiga fredag. Jag har bara en tidig fredag i månaden.
Jag: Du var ju ledig!

Lillebror, bli inte som jag när du blir stor

Annika och jag har infört en tradition att adoptera en lillebror på varje fest vi åker på. Vi är nu uppe i fem småbrorsor.

1. Calle - han som påminner oss om att inte göra misstag (fungerar aldrig). Han ser ut som en femtonåring fast han är född -91. Jag sa glatt att han liknar en pojkbandskille. Annika försökte rädda det hela med att säga att alla 12 åriga tjejer skulle älska honom. Fungerade inte som uppmuntring. Senare hånglade Annika upp honom. Det är även därför som han påminner oss om att inte göra misstag.

2. Alex - Vår snyggaste lillebror. Som vi båda har fördärvat.

3. Filip - Vår mest hopplösa lillebror. Som antagligen är skadad för livet. På grund av Annika.

4. Markus - Vår sötaste och gladaste lillebror. Som ingen av oss har fördärvat. Som alltid är lika kramglad.

5. Johan - Vår roligaste lillebror. Som vi utnyttjade till max genom att tvinga honom att ta hand om oss. Och som gärna hjälper mig att mobba skiten ur Annika.

Fler ska det bli!

Uppdatering hemifrån

Min kära roomie fejkade magsjuka förra veckan. Och nu har hennes kollega fått "hennes" magsjuka.

Awesome.

Vecka 1

Vikt: -0,8 kg
Midja: - 3 cm

Jag är nöjd! Men däremot har jag en begynnande benhinneinflammation, och det känns ju duktigt onödigt tycker jag.

Ja, och vad har ni gjort idag då?

En sån där tänkar dag

Större delen av den här natten spenderade jag med att stirra in i en väldigt tråkig vägg. Jag fick höra sånt där som man egentligen inte vill höra. Sånt där som får en att ligga vaken på natten med tomt huvud. Varken arg eller ledsen, men på samma gång jävligt arg och ledsen. Nästan så arg och ledsen att huvudet bara stänger av.

Men jag har fått tid att tänka efter. Pratat med de här knäppgökarna här hemma. Tränat och fått andrum. Nu är jag inte arg och ledsen längre. För det spelar ingen roll vad andra känner och tycker om mig. Det som spelar roll är vad jag känner och tycker om mig själv. Och jag tycker faktiskt att jag är rätt så awesome.

Så, fuck you , you'll never keep me down.

Den där känslan

Jag tycker lite synd om mina rumskompisar ibland. Jag har varit arg och bitter på killar i allmänhet hela veckan. Mest för att fel killar dyker upp konstant, och för att jag aldrig känner något. Så där, på riktigt känner något.

Tills igår. Jag kände fjärilar i magen! Jag har inte känt det på nästan två år, och tvivlade nästan där ett tag på att jag någonsin skulle få känna så igen. Åh den lyckan!

vill ha

Jag älskar mig själv

Mitt examensarbete går som på räls. Jag älskar mig själv. Jag är awesome!

Före-bilderna

Jag måste verkligen öva upp min hållning har jag märkt... Men här är före-bilderna. Nu får vi väl se hur resultatet blir om 30 dagar.

Fitness fighten

Så där ja. Nu kör vi igång, Johanna och jag. Alla dagar den där månaden ska vi följa ett speciellt kost- och träningsprogram. Det är inte många som tror på oss. De flesta har skrattat åt den här idén men det gör mig nästan bara ännu mer pepp på att bevisa att jag minsann kan. Damn it.

Önska oss lycka till!