Jobb!

Ja, det blev inget skara sommarland.

Men idag var jag in och sökte jobb här på Åland, och jag fick det direkt! Så nu har jag jobb på holmen i sommar, lovely!

It could all fall down around me just as long as I've got you right here by me

Jag har fasat för den här dagen. Varit rädd och nervös. Undersökningen i morse gick hur bra som helst, det gjorde ont som fan, men jag kommer knappt ihåg det.

Men om vi bortser från den, så har den här dagen varit den underbaraste på länge. Jag är verkligen en av jordens lyckligaste människor som har så otroligt fina vänner runt omkring mig. Hela helgen har jag haft min wannabe-tvilling här, och nu efteråt har jag haft M som stöd.

Det finns så mycket fint i mitt liv, och jag älskar att jag äntligen lyckats öppna ögonen och se det.

Jag är omgiven av de finaste människorna på jorden. Pilutta dig du!

A day to remember

Inget illa menat

Jag har fått en hel del sms och telefonsamtal idag om grejer som ska fixas och små frågor om ingenting och idag har det gjort mig väldigt irriterad.

Folk vet om att jag har åkt hem för att jag ska till sjukhuset, och då orkar jag faktiskt inte bestämma saker som om vi ska ha möte eller inte (herregud jag är inte ens i samma land, varför ska jag bestämma det?)

Nej, ibland behöver jag faktiskt få tid till att vara sjuk. Få tid till att hela mig själv, få tid till att tänka på mig själv och bara stänga ut allt annat. Få tid till att känna mig friskare.

Jag fick uppleva en sån stund idag. En stund då jag kunde glömma bort tid och rum och det enda som fanns var det som var runt omkring mig just då. Inga bekymmer, ingen telefon, ingen tid, ingen dator. Bara jag och Meli, stranden, gungan och vinden.

Fler sådana stunder vill jag ha, stunder då det är bara jag och nuet.

Det är liksom lite svårt att förklara vad det är som är jobbigt. Att jag högst antagligen har en kronisk sjukdom är inte så jobbigt för mig att hantera längre, men känslan av att vara tvungen att fixa en massa små saker gör mig stressad och irriterad. Jag antar att jag är en sån person som vill ta tag i en sak åt gången, och just nu vill jag koncentrera mig på att må bra, det vill säga göra saker som får mig att må bra. Så fort jag får en liten uppgift på mig så känns den uppgiften hundra gånger tyngre än vad den egentligen är. Just nu är det inte de stora sakerna som får mig trött och stressad utan de små. De får mig att stänga av totalt.

Det är bara så det är.

Och eftersom jag inte har något att göra eller någon att prata med just nu

så kan jag ju meddela att jag saknar min systemkamera. Snyft. Tänker nog skaffa mig en ny sen när jag har då, om hundra år eller så där.

Jag är en dålig, tråkig och bitter människa idag

Här har ni en bild på tårtan som jag lagade (med hjälpa av Jannika och Alicia) men som jag inte fick äta.

Lite bebissjuk får man faktiskt vara

Lilla Ludde var på besök igår på kalaset. Jag fick underhålla honom en stund medan hans pappa åt och umgicks lite med resten av gästerna. Jag måste säga att inte skulle det vara helt fel att ha en sån där liten parvel, om ett x antal år framöver.

Aldrig förr..

hehe, ni får lite live uppdatering från min pre-undersökningsfas. Jävligt kul!

Nä men, jag ska dricka den där sörjan (som för övrigt smakar SKIT) var tionde minut som sagt, och aldrig förr har tio minuter känts som att de går så fort. Just nu önskar jag att tiden skulle gå långsammare.

Nu har allvaret börjat

Nu ska jag dricka äcklig sörja i 3 timmar var tionde minut. Sköljer ner med saft, saften är god. Det gäller att se på de små positiva sakerna i livet!

Grattis!

For your information så är han den bästa pappan någonsin. Han är så där äckligt orolig att det går en på nerverna hundra gånger om, men han bryr sig så som få människor på denna jord gör.
Grattis bästaste bästa pappa på födelsedagen!

Mat mat mat

idag har jag fått se på när andra äter god mat. Imorgon kommer jag inte få äta något efter 12 och före 12 får jag endast äta rostat bröd.

På måndag smäller det.

Efter undersökningen tänker jag frossa så satan, bara så ni vet.

Stora festligheter i kväll

I morgon fyller min kära far gubbe, och därför ska vi ha stora festligheter här hemma på holmen i kväll.

Kalle Anka och en flygande hund

Jag drömde en rätt lustig grej i natt. Jag drömde att jag var Kalle Anka och att jag skulle hjälpa jultomten att dela ut paket på julafton. Till mitt förfogande hade jag fått en vit flygande och talande hund, som hjälpte mig att hitta till alla möjliga ställen dit jag skulle ge paket.

Undrar vad den drömmen kan betyda? Hehe, när det gör jag inte.

De bästa idéerna får man på fyllan

Jag måste delge er en idé som jag, Jannika och Meli fick när vi var fulla i Helsingfors. Vår plan var helt enkelt att någon gång innan vi dör, och helst när vi alla är singlar, åka till Brasilien och festa i brudklänningar. Vi ansåg att om man festar i brudklänningar så blir man bjuden på drinkar, och det kan ju bli en rätt rolig kväll.

Idag kom denna idé upp igen, och det känns faktiskt som en rätt rolig grej att göra. Let's do it!

Min wannabe-tvilling kusin är här

And we do what we do best, chillar i min säng med varsin dator.

Nervositet

Läste nyss igenom viktig information inför undersökningen på måndag. Och jag måste säga att jag får en obehaglig känsla i magen, jag är faktiskt väldigt nervös inför den.

Jag ska göra en coloskopi, en inte alltför trevlig undersökning där de alltså ska kolla hur mina tarmar ser ut på insidan. Jag måste erkänna att jag är lite rädd, faktiskt. Tricket är väl att inte tänka på det så mycket.

I helgen så kommer jag gå på "kokt fisk, kyckling, ris, och vatten"-diet. Jag kommer inte att få äta någon fast föda från söndag kl 12 till efter undersökningen som är kl 9 på måndag.

Pappa har 50-års fest på lördag och serverar en massa gott. Jag kommer inte få äta något av det. Men jag är inte alls bitter, inte alls! *mutter, mutter*

Nostalgitripp

Jag kom hem för några timma sedan. Jag har städat i mitt skåp här hemma så jag ska få plats med kläder där. På samma gång hittade jag en hel del gamla föremål från mina tidiga tonår, och det har varit riktigt trevligt att bara sitta och kolla igenom gamla fotografier och teckningar.

Hittade även min Bruno <3





Mini Fia

Det börjar bli dags

Nu ska jag stänga ner datorn och packa ner den. Sen kommer jag att börja dra mig iväg till tågstationen för att ta mig hem till Åland.

Imorgon kommer Jannika dit, och då blir det bus ala kusinstyle. På lördag firar pappa sin 50-års dag med släkt och vänner. På söndag fyller han guube. På måndag är det sjukhuset som gäller.

Vilket händelserikt liv jag har.

Onsdag - biokväll med utgång

Igår kikade vi på pirates of the caribbean . Vi var vackra i våra 3D glasögon.

Sara tyckte att hennes popcorn passade bättre på golvet och på mina skor

David säger hej! Han ville jättegärna vara med på bild.

Fina Rebecka som drog hem alldeles för tidigt.

Stefans idé som skulle få ölen att smaka som houngspuffar gick inte riktigt hem hos David.

Ibland var det svårt att hitta sittplatser och då fick vi dela. Finns det hjärterum så finns det stjärterum.

Christoffer tyckte att det var okej att slicka på min kamera, eftersom den är vattentät.

Sara försöker vara cool emellan åt.

Och mig försökte de supa ner, och det gjorde mig rätt så full.

Standard pose a la Stefan.


Efter den riktigt trevliga förfesten drog vi vidare till Royal Oak, där vi mest satt och chillade och pratade med konstiga och icke konstiga människor. Tummen upp för ett toppenkväll!

Måste ju testa om det blev bättre

Jag satte upp håret i en knut och grävde fram mina glasögon i hopp om att det skulle få upp motivationen till lite effektivt plugg. Det hjälpte faktiskt ett tag! Nu har jag inte så mycket kvar längre.

Ibland blir jag trött på mig själv. Jag skjuter upp saker helt i onödan, det skulle vara så mycket enklare att bara sätta sig ner och göra klart saker och ting. Nåja, nu är jag åtminstone på god väg till att göra klart allt från förra kursen. Efter det så kommer jag att kunna satsa helhjärtat (haha) på den kursen vi läser nu. Det vill säga sannolikhetslära och statistik.

Det går liksom inte framåt

Här satte jag mig ner (här innebär i min soffa för er som inte vet) och min tanke var att börja plugga. Jag hade en bild i huvudet där jag aktivt tog tag i mina skolböcker, bläddrade sida för sida, hm:ade lite för mig själv och skrev några rader. Sedan bläddra lite till och skriva. Jag skulle sitta här med håret uppsatt i en knut och med glasögonen på, och med en penna i handen som jag lite lätt bet på.

Ja, vad ska jag säga, här sitter jag nu. Ingen knut i håret, inga glasögon, inget penntuggande. Allt som jag ska göra ligger här bredvid mig i en hög och tiden rinner iväg.

Men det löser sig, eller hur?

Ruta 1

Snart är tvätten torr. Sen ska den vikas och hängas in i skåpet. Det är en sån där dag idag. Då hela lägenheten borde städas och plugget borde göras. Men jag är lite trött och känner mig lite busig, så jag skulle hellre studsa runt och göra kullerbyttor, eller något sådant.

Höll på att göra ett misstag

Jag trodde jag hade tvättid vid 11, det visade sig att det var först vid 15. Så jag släpade ner två proppfulla påsar med tvätt, höll på att tappa ut allt på gatan. Fick leka någon sorts superwoman för att få upp dörren samtidigt som jag höll i mina påsar. För att inse mitt misstag.

Jag måste säga att jag inte var jättepepp på att bära upp alla påsar igen. Men så såg jag att andra tvättstugan var ledig, så problem solved! Nu ligger tvätten glatt och rullar i tvättmaskinerna.

Jag känner att...

... det börjar bli dags att raka mina ben, och sedan smörja in dem. Helst 30 gånger. Eftersom det nu börjar bli sommar ute så är det ju meningen att man ska börja skippa långbyxorna, och då vill jag helst inte att mina ben ska se ut som en torr öknen med en massa taggbuskar.

Torr öken eller bild på mina ben? Det är frågan.

The show must go on

Jag mådde inte så bra igår. Vilket tur att det inte märktes så bra här på bloggen. Hur som helst orsaken till att jag inte mådde så bra igår är att jag inte längre är tillsammans med en av världens finaste killar. Det var mitt beslut, men ett tufft beslut. Och det gör fortfarande ont att tänka på det.

Men till lite godare nyheter, som jag skrev tidigare så ska jag kanske flytta. Och detta kanske börjar sakta men säkert försvinna. Jag, Johanna och Sara var och kollade på en lägenhet idag och vi ska kolla på ytterligare en i morgon. Vi var riktigt nöjda med dagens lägenhet och jag tror morgondagens kommer se nästan likadan ut. Det är rätt bra för eftersom jag har störst säng så får jag det största rummet, tjoho!

Men i så fall blir vi tre brudar som bor i en lägenhet med tre sovrum, vardagsrum och kök och hela tjohejsan. Hyra per person: 1200 kr. I like it!

flatmates! Sara på övre bilden och Johanna på nedre.

Dagens planer

De kommer vara väldigt tråkigt med otroligt nödvändiga. På dagens schema står städning och plugg. Varav den sista punkten av de båda är den allra viktigaste.


Om det nu skulle vara så att jag faktiskt lyckas plugga bort det som jag tänkt, då skulle jag bli otroligt stolt över mig själv. Det skulle lyfta enorma stenar från mina axlar också så det är nog bäst att jag får det gjort.

Friendship

Ibland kommer det stunder då jag vill förklara hur mycket någon betyder för mig. Och på något sätt så upplever jag att orden aldrig behöver vara så många, men tanken och känslan bakom de uttryckta orden säger allt.

A true friend never gets in your way unless you happen to be going down.
Arnold H Glasow

”Just as opportunities also contains problems, every problem brings an opportunity.”
(MILLMAN

Av allt så är nog det här det värsta hittills

Av allt som jag varit med om den här månaden så är nog det här det värsta hittills. Jag försöker att låta bli att tänka på det. Men sen är det alltid någonting som påminner om beslutet som känns så fel. Jag bryter ihop om och om igen, jag håller om mig själv för det känns som att jag håller på att gå i bitar. Ibland ser jag inte vad jag gör för det är för mycket tårar i vägen.

Det finns inget upp eller ner, inget rätt eller fel. Det bara är så här.

When you wish upon a star

Ibland önskar jag att jag skulle kunna spola tillbaka tiden. Önskar att jag skulle ha gjort andra val. Men att önska något sådant ger mig ingenting just nu.


And yet to every bad there is a worse
Thomas Hardy


Jag åkte förbi en plats i helgen, en plats full av ljus, blommor och tårar. Full av människor som samlats tillsammans för att sörja det som de hade förlorat. Jag kan inte ens förstå den smärtan, smärtan i att någon jag älskar inte skulle finnas på den här jorden längre. Smärtan i att förlora en vän, en bror, en son. Mina tankar går till Er som som stod där vid den platsen, er som inte ens orkade ta er dit på grund av smärtan, till alla er som förlorade någon ni älskade den där dagen.

Vad ska jag göra idag då för att göra den här dagen bättre?

Vissa beslut som vi tar här i livet är svåra och lämnar en ångest efter sig. Man väcker en ångest när man släcker en annan, som Melissa Horn uttryckte det så fint i låten New York.

Men vi beslutar själva vad vi vill göra med våra liv, hur vi väljer att tackla det som gör ont. Och hur ont det är gör just nu, i hjärtat, så måste jag göra någonting av denna dag. Jag kan inte låta den gå förbi utan att göra någonting gott utav den.

Idag tänker jag baka en västerbottenostpaj till mig. Den tycker jag är god. Sen tänker jag se på serier, som jag tycker att är bra. Och jag tänker gråta, för det gör mig gott att få bearbeta allt det som händer på mitt sätt.


Lagom mör flicka efter ett ingrepp då de skar i mig för ett par veckor sedan. Trots att det gjorde ont och att jag inte riktigt ville röra mig så mycket efteråt så lade jag ett leende på läpparna när tårarna hade lagt sig. Vi får aldrig glömma att le, oavsett hur jobbigt det är.

How many times can I break till I shatter?

Om det nu var det här som jag kände att var rätt för mig, kände att jag behövde. Varför känns det så fel då? Varför känns det som att jag nyss gjorde det största misstaget i mitt liv?

Det är rätt trevligt med middagsgäster

För då har man en orsak till att göra det lite extra fint.
På menyn: Lasagne och gurka

Om exakt en vecka

Då får jag träffa Jannika igen. <3

Jepp flytt var det

Ja, antagligen kommer jag att flytta efter sommaren. Inom Eskilstuna. Ingenting är hugget i sten ännu, men det är tanken. I så fall flyttar jag ihop med två tjejer som heter Sara och Johanna.

Det tror jag kommer att bli en utmaning, men jag tror att det kommer att bli himla roligt! Bäst av allt kommer nog att vara sällskapet.

Men som sagt, inget är hugget i sten.

Jag är väl antagligen blind eller något

Ni vet före och efter bilder, som personer lägger upp på bloggar och stället. Oftast ser jag inte så stor skillnad på dem, om det nu inte är "hej jag är blond and goes brunett"-bilder. Men ja, jag antar att jag är blind eller något. Eller så saknar jag den där genen som upptäcker små detaljer som alla kvinnor verkar ha förutom jag. Jag antar att jag umgicks för mycket med pojkar i mina yngre dar.


Men den kanske kommer tillbaka för vet ni vad? Jag ska avslöja en liten hemlighet. Jag ska antagligen flytta snart. Tam tam taaa.

Tjejkvällen

Det var jäkligt kul igår, många pumor i en liten lägenhet. Medan vi hade tjejkväll hade grabbarna killkväll och det blev en liten battle gängen emellan. Bilder kommer upp senare, men jag måste ta tag i livet först.

Ta dig samman kvinna!

Fan alltså, nu höll jag på att falla ner i "tyck-synd-om-mig-själv"-gropen men tametusan jag vill inte dit mer.



Så nu tänker jag fortsätta att vara glad. Så det så.


=) <-- smileyface

Onsdag

Vet ni vad det betyder?! Nä, det är klart att ni inte vet. Men lugn bara lugn, jag ska berätta det för er. Onsdag, i alla fall dagens onsdag, innebär tjejkväll!

I kväll ska jag då alltså gå hem till en tjej, för att umgås med andra tjejer. Vi ska prata om sånt där som tjejer pratar om, det vill säga om killar och snacka skit om andra tjejer. Vi ska kissa tillsammans och prata mer hemlisar där (eller vänta nu, sånt gör vi väl bara på fester?). Vi ska klä oss i rosa och måla våra naglar och fixa vårt hår tillsammans. Sen ska vi prata ännu mer illa om andra tjejer, eftersom det får oss att må bättre. Sedan om någon lämnar rummet så berättar vi för varandra vilka fula skor hon har (eller ja, det är väl jag med de fula skorna då).

Wish me luck!



Eller är det jag som missförstått nu? Hur som helst, det ska nog gå bra att åka iväg på en tjejkväll.

Det är lite lustigt

Måndagen var en skit dag då allt kändes hopplöst, då befann jag mig i Eskilstuna och blev trött innan jag ens hann börja göra något.

Tisdag - ja hur ska man säga det, lite mer skit kom upp, sådant som jag inte riktigt behöver just nu. Hur hanterade jag det? Jo jag började skratta. SKRATTA. Sen träffade jag Meli och vi han åkt hit och dit. Och vet ni, trots all skit så kändes det inte så farligt. Allt kändes egentligen väldigt bra. Det kändes som att allt kommer att ordna sig (vilket det kommer att göra).

Det jag vill få fram är att jag märker på mig själv att jag kan hantera dåliga nyheter olika bra beroende på var jag är och vilka jag har runt omkring mig. Beroende på om jag känner att ett stöd finns runt hörnet eller inte. Nu menar jag inte att jag inte har stöd i Eskilstuna, för jag har otroligt fina vänner här som har stöttat mig hela vägen, och det är jag tacksam för. Men att vara på hemmaplan gör mig stark, det gör mig glad. Jag gillar att vara hemma. Nu ska jag ha kul hemifrån tills jag får åka hem igen. För det gör mig glad, och jag gillar att vara glad!



Always look on the bright side of life!

Honey I'm coming home

Jag har nyss genomgått den mest plågsamma bussresa ever. Jag satt och hade jätte ont i magen i ungefär en timme. Det var inte trevligt. Och jag är rätt säker på att kursen som jag läser just nu inte kommer att gå särskilt bra. Men envis som jag är så tänker jag inte ge upp än, det är helt enkelt inte min stil.


Nu sitter jag på båten hem till mitt älskade Åland.

Jag är nog så otroligt nöjd över att få vittna den här matchen

<3

Oh no she didn't!

Nu ska alla ni modemedvetna sluta läsa för jag har en bekännelse. Jag har använt samma klänning två dagar i rad. Pjuuh, nu fick jag det äntligen det ur mig. Nej men på riktigt, jag gillar min klänning, och jag gillar mitt hår på ovanstående bilder.

Some people are born to fail

Hej! Det här är jag och min kompis Meli. Vi tycker om att göra ingenting. Vi brukar gå omkring på stan och snacka skit, eller fika och snacka skit, eller typ stirra upp i taket och snacka skit. Det blir mycket skitsnack damerna emellan alltså. Meli tar fram den flickiga sidan i mig, vilket jag tycker är lite kul. Vi är bra på att inte bli bra på bild. Vi är rätt bra på att inte vara bra på många saker, det är helt enkelt så det är. Men jag tycker om Meli, hon är rolig.

Har du sett en halvarab?

Meli och jag står i en klädaffär när en random kille kommer in och går fram till Robert som stod i kassan.

Killen: Du, inte har du haft in en halvarab här?
Robert: Eh, nej.
Killen: Alltså inte lika mycket arab som Jouya, men nästan!
Robert: Haha okej, nä det har jag nog inte haft
Killen: Nähä, då har han väl tagit mina besparingar och dragit till Thailand.

Den här eviga kampen med maten

Mat och min kropp är inte riktigt vänner just nu. Om jag äter lite, det vill säga knappt någonting under förmiddagen och eftermiddagen och sen en liten måltid till lunch. Då slipper jag magknip och är på rätt bra humör, men jag går ner i vikt så satan. Om jag äter mer mat, det vill säga lunch, middag och kanske något litet extra. Då får jag jätteont i magen, blir uppblåst och på dåligt humör. Men går åtminstone inte ner i vikt då.

Åh, dessa bekymmer.

På tal om vikt, jag har gått ner 7 kg på ett år. 3 av de kilona på den senaste månaden. Det märks så tydligt att jag inte mår så bra fysiskt, men psykiskt så är det finemang! Förutom magknipet då som retar mig lite.

Morr på magknip.

Melissa Horn

Jag gillar Melissa Horns låtar och texter. De är så ärliga, de sätter ord på så många känslor, "det är min låt" har jag tänkt hur många gånger som helst.

Jag vill också kunna skriva så, och spela gitarr, och sjunga.

jag vill..

Att känna sig hemma

På grund av alla sjukhusbesök har jag spenderat extra mycket tid på Åland. Trots att det är så mycket runt omkring mig just nu som är negativt så kan jag inte låta bli att le lite extra. Det finns ingen plats på denna jord där jag får känna mig så hemma som på Åland, det finns ingen plats där jag verkligen kan vara mig själv, förutom här. Jag slappnar av på ett annat sätt, känner att jag duger på ett helt annat sätt. Det är helt enkelt annorlunda.

Det svider lite i hjärtat på mig när jag tänker på att jag inte är här för att stanna. När jag vet att jag måste åka tillbaka till Sverige. Att jag måste stanna där i ett och ett halvt år till. Den där tryckta känslan inom mig kommer så fort tillbaka när jag tänker på det. Men denna korta lilla tid på ön, den har gett mig en ny sorts styrka.

Det är helt enkelt en sak som jag vet, och det är att jag hör hemma på Åland. Åland är mitt hem, det kommer alltid vara mitt hem. Och jag saknar mitt hem så otroligt mycket och jag längtar till dagen då jag får återvända hit på heltid.


Glad tjej hemma hos familjen. Älskade syster och jag maj 2010.

Jäkla blogger

För mig så har några inlägg försvunnit, men jag vet inte om ni ser det?

Vet ni vad som skulle göra mig jätteglad?!!

Jo om ni som läser min blogg skulle kunna lämna en liten kommentar, oavsett om ni bara läser lite nu och då eller rätt ofta. Ni får gärna berätta lite om varför ni läser och så där. Det skulle göra mig jätteglad!



Make me happy, I dare you!

Jag gillar inte mat just nu

Det är en konstig period jag kommit in i. Jag har alltid älskat mat och har gärna ätit helt hela tiden. Men nu gillar jag inte att äta. För äter jag så måste jag gå på toaletten, och att gå på toaletten är jobbigt när man har ett öppet sår precis bredvid. Ingen mat betyder att jag går ner i vikt, vilket inte heller är särskilt bra.

Det är helt enkelt en dålig cirkel jag kommit in i just nu.

Ack så fel

Fick inte kolla HB, fick inte bli igensydd, blev inte av med dräneringsgrejen. Återbesök på fredag. Urk.

Sjukhuset

Idag ska jag till sjukhuset igen. För att kolla upp såret och antagligen sy igen det helt och hållet, hoppas jag. Sen ska jag be dem kolla mitt HB på grund av de yrselattacker jag fått de senaste dagarna.

Ja, det känns lite som att sjukhuset är mitt andra hem. Haha.

Dagen efter

Det rullar framåt, i vanlig ordning. Jag har ont i dag fortfarande, speciellt då jag ska sitta (därför ligger jag mest ner, eller står upp). Men med lite värkmedicin så går det mesta.

Jag var uttråkad och är envis så jag vägrade ligga hemma idag igen. Därför tog jag en kort promenad i morse, för att se hur ont det gjorde. Sedan åkte jag till stan köpte nya p-piller, gick till butiken och köpte jordgubbar och battery, traskade långsamt till stadshusbacken och chillade där. Jag behövde inte vara ensam så länge innan Ronnie dök upp och höll mig sällskap, sen åkte vi till ångbåtsbryggan och slappade i solen med Carl, Tony och Ann-Sofi.

Outfits till herrsittningen

Så här fina var vi på herrsittningen, vi var några tjejer till. Jag måste faktiskt säga att jag tycker att jag såg riktigt bra ut den kvällen (för er som inte vet, om det finns någon sådant, så är jag tjejen i mitten)

Då var det över

Jag upptäckte nyss ett bitmärke på min hand. Från när de skar i mig och jag bet för att inte bryta ihop. Nu har jag ont och är ledsen. Jag vill inte riktigt vara med längre.

D-day

Snart är det dags för mig att åka till sjukhuset igen. Knölen ska bort, med det försvinner förhoppningsvis smärtan och då kan jag börja sitta normalt igen. Jag borde vara up and running ganska direkt efter ingreppet, är det tänkt. Men jag är nervööös. Om jag mår bra och inte har allt för ont efteråt då tänker jag åka och köpa kameran. Punkt slut.