Bildäär

 En bild jag målade i dag, jag tyckte den blev rätt bra faktiskt.

Och min version av grillad korv. Får lite flashbacks till när jag och Meli skulle grilla marshmallows över ett ljus. Min såg väl något som när ut som korven. 

Balkonghäng

Jag är fortfarande förkyld. Eller ja, jag hostar fortfarande och är snorig. Men annars  mår jag ju bra. Jag har varit ut på en lång promenad med Sara, och det är faktiskt skönt att kunna börja röra på sig sakta med säkert igen.

Det är väldigt fint väder idag så jag tänker hänga på balkongen med en bra bok, ett skissblock och lite musik.

Tjohej!

Det är officiellt jättesynd om mig

Jag håller på att hosta lungorna ur mig, kan bara andas med ena näsborren, huvudet dunkar och jag har ont överallt. Och dessutom har jag 100 saker jag måste göra, plus att jag MÅSTE vara frisk tills i morgon.

Tjohej. Dra mig baklänges och kalla mig Bärta vad kul jag har just nu.

Morgonens mål

Eftersom ingen egentligen tycker om en sjuk person (ingen vill bli sjuk själv) så är mitt mål att låta så sjuk som möjligt, nu när jag åker färja och buss, så att ingen vill sätta sig bredvid mig. Och de personer som väl gör det, i hopp om att jag är en vanlig person, kommer ångra sig bittert.

Man kan ju alltid spela på lite extra, för att skrämma folk.

God morgon!

Don't stop me now

Jag är inte en person som orkar vara bitter särskilt länge. Och nu orkar jag inte vara bitter över att jag inte har hittat någon än. För sanningen är ju den, om sanningen ska fram, att det faktiskt inte är så att det inte dykt upp möjligheter. Jag däremot är fröken kräsen. Ingen duger.

Och nu slänger jag ur mig de där orden som jag själv hatar, men det kommer. Kanske inte i morgon, eller inom den närmsta månaden. Och kanske inte heller inom det närmsta året. Men det kommer. Tills det kommer så får jag helt enkelt ta och fortsätta göra sånt där annat roligt. För det är jag ju faktiskt bra på. Jag är en rätt så kulig person, om jag får säga det själv.

Jävlar anamma! Nu ska det levas på den busiga sidan.

Bajsigt

Jag känner mig lite ynklig idag, eller egentligen mest irriterad. Jag är förkyld och trött, och jag vill inte vara det. Jag tänker strejka under täcket resten av dagen, och kika på Iron Man 2.

Och jag är förbannat trött på att vara singel. Så trött på det att jag blir arg. Jag letar inte efter någon, och har lyssnat på hela "det dyker upp när du minst anar det" faderullan ett bra tag nu. Men skit på er säger jag. Det känns inte alls som att någon kommer dyka upp och slå mig i skallen när jag minst anar det, det känns som att det är något man säger till bittra personer som jag som en ynklig liten tröst.

Bajsigt värre. Sängen kallar.

Tjohej.

Eländig

Nu är jag inne på tredje dagen med min förkylning. Den är dum och jag tycker inte om den. Det borde vara omöjligt att bli förkyld mellan mitten av april till mitten av oktober, tycker jag.

Min plan igår var ju att dricka bort förkylningen. Jag kan säga idag att det inte fungerade och jag är tillbaka på finrexin, strepsils och otrivin planen. Och mycket vilja, jag tror hälften handlar om vilja.

Ja oj oj, tur att jag inte är en pojke för då skulle jag ju ligga här och vara halvt död nu.