Jag klarade inte av att sitta hemma hela dagen. Så jag gick på promenad med J i stället. Vilket var ett mycket trevligare sätt att spendera denna onsdag kväll.
Men innan jag gick på promenad så funderade jag lite på det här med utseendefixeringar och när jag känner mig vacker (nehheej jag blev inte alls lämnad ensam alldeles för länge med min egen hjärna). Men i alla fall, jag kom fram till att jag faktiskt mår lite sämre när jag umgås med tjejer (inte alla tjejer, men tjejer i allmänhet). Eller jag mår inte sämre, men jag får sämre självförtroende.
Jag funderar lite på vad detta beror på och kom fram till att samtal med tjejer många gånger handlar om just utseende. Det ska kommenteras hela tiden hur ful man är, eller hur man vill gå ner i vikt eller någon annan oviktig detalj som man inte gillar med sig själv som borde ändras. Stor tid ägnas åt till att välja ut kläder som framhäver en kurvor eller något annat, fixa sminket och håret. Så att man ska se så bra ut som möjligt. Eller så ser man filmer om tjejer som gör samma sak.
När jag umgås med killar så gör jag inte detta. Konversationerna handlar om helt andra grejer, det är ingen idé att kommentera vad du tycker illa om hos dig själv för de bryr sig inte utan tycker att du är fånig. Filmerna är oftast skräck där alla dör.
Jag kom helt enkelt fram till att jag mår bäst när jag slipper tänka på att vara snygg. Jag känner mig snygg och vacker när jag får vara mig själv, när jag inte står framför en spegel i flera timmar och rannsakar mig själv och försöker göra mig bättre. Jag mår bättre när jag bara får umgås, utan att prata om vad jag vill ändra, eller vad någon annan vill ändra på. Jag känner mig snyggast och vackrast när utseendefixeringen inte är i närheten av mig.
Typ något sånt då. Det jag vill få fram är att jag är vacker som jag är. Och det är ni också. Ha en bra kväll allihopa!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar