Det är lite lustigt

Måndagen var en skit dag då allt kändes hopplöst, då befann jag mig i Eskilstuna och blev trött innan jag ens hann börja göra något.

Tisdag - ja hur ska man säga det, lite mer skit kom upp, sådant som jag inte riktigt behöver just nu. Hur hanterade jag det? Jo jag började skratta. SKRATTA. Sen träffade jag Meli och vi han åkt hit och dit. Och vet ni, trots all skit så kändes det inte så farligt. Allt kändes egentligen väldigt bra. Det kändes som att allt kommer att ordna sig (vilket det kommer att göra).

Det jag vill få fram är att jag märker på mig själv att jag kan hantera dåliga nyheter olika bra beroende på var jag är och vilka jag har runt omkring mig. Beroende på om jag känner att ett stöd finns runt hörnet eller inte. Nu menar jag inte att jag inte har stöd i Eskilstuna, för jag har otroligt fina vänner här som har stöttat mig hela vägen, och det är jag tacksam för. Men att vara på hemmaplan gör mig stark, det gör mig glad. Jag gillar att vara hemma. Nu ska jag ha kul hemifrån tills jag får åka hem igen. För det gör mig glad, och jag gillar att vara glad!



Always look on the bright side of life!