Jag har fått en hel del sms och telefonsamtal idag om grejer som ska fixas och små frågor om ingenting och idag har det gjort mig väldigt irriterad.
Folk vet om att jag har åkt hem för att jag ska till sjukhuset, och då orkar jag faktiskt inte bestämma saker som om vi ska ha möte eller inte (herregud jag är inte ens i samma land, varför ska jag bestämma det?)
Nej, ibland behöver jag faktiskt få tid till att vara sjuk. Få tid till att hela mig själv, få tid till att tänka på mig själv och bara stänga ut allt annat. Få tid till att känna mig friskare.
Jag fick uppleva en sån stund idag. En stund då jag kunde glömma bort tid och rum och det enda som fanns var det som var runt omkring mig just då. Inga bekymmer, ingen telefon, ingen tid, ingen dator. Bara jag och Meli, stranden, gungan och vinden.
Fler sådana stunder vill jag ha, stunder då det är bara jag och nuet.
Det är liksom lite svårt att förklara vad det är som är jobbigt. Att jag högst antagligen har en kronisk sjukdom är inte så jobbigt för mig att hantera längre, men känslan av att vara tvungen att fixa en massa små saker gör mig stressad och irriterad. Jag antar att jag är en sån person som vill ta tag i en sak åt gången, och just nu vill jag koncentrera mig på att må bra, det vill säga göra saker som får mig att må bra. Så fort jag får en liten uppgift på mig så känns den uppgiften hundra gånger tyngre än vad den egentligen är. Just nu är det inte de stora sakerna som får mig trött och stressad utan de små. De får mig att stänga av totalt.
Det är bara så det är.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar