Jag känner mig lite ynklig idag, eller egentligen mest irriterad. Jag är förkyld och trött, och jag vill inte vara det. Jag tänker strejka under täcket resten av dagen, och kika på Iron Man 2.
Och jag är förbannat trött på att vara singel. Så trött på det att jag blir arg. Jag letar inte efter någon, och har lyssnat på hela "det dyker upp när du minst anar det" faderullan ett bra tag nu. Men skit på er säger jag. Det känns inte alls som att någon kommer dyka upp och slå mig i skallen när jag minst anar det, det känns som att det är något man säger till bittra personer som jag som en ynklig liten tröst.
Bajsigt värre. Sängen kallar.
Tjohej.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar