Sötaste kollegorna

Ja, jag ser dem som mina kollegor, personalen på den skola där jag har praktik. Vi väljer ju själva vad vi vill fokusera på, och var vårt fokus ligger kommer påverka vårt humör senare under dagen. Jag skulle kunna fokusera på att jag har behövt vara arg största delen av dagen för att få barnen på jobbet att lyssna. Men jag vill inte det, för det känns onödigt. I stället väljer jag att fokusera på dessa tre kommentarer:

1. "Vet du, jag ber för dig varje dag" - min kollega som vet precis hur dåligt jag mådde förra våren, och som är väldigt mån om min hälsa. Hon ber för mig varje dag, att jag ska bli och förbli frisk. 
2. "Jag har sagt till min chef att jag vill ha dig här"
3. "Hur har du det i början av Juni? Jag har nämligen lite ledighet att ta ut, men jag vill inte lämna klassen till vem som helst. Och jag litar på dig"

Sånt här får mig att känna mig otroligt uppskattad, även fast jag känner mig som en värdelös lärare emellan åt. Men jag tror att alla lärare känner så emellan åt, och det är ju faktiskt inte meningen att jag ska kunna allt än.