1 maj 2011

En dag i taget

Jag får verkligen ta en dag i taget just nu märker jag. Jag har så mycket tankar som pendlar, allt från positiva till negativa.

Det är så svårt för folk att förstå, och det är som att många tycker att det är värre att jag har en knöl i arslet och att jag måste opereras för det. Men herregud, en operation och sen är den borta, big deal! Det värsta för mig är att veta att jag möjligtvis har en sjukdom som jag kommer att behöva leva med för resten av livet, som gör det lättare för såna här komplikationer att uppstå. Att jag måste käka medicin för att må bra. Det tycker jag att är det värsta.

Sen vet jag att jag inte heller kan förvänta mig att folk ska förstå. Det är inte lätt att förstå en situation man själv inte är i, och det är inte som att man då tar reda på fakta kring det. Och så fort jag nämner att det finns mediciner då "är det ju inte så farligt". Den kommentaren får mig att känna mig dum som tycker att det är "farligt" (fast for your information så känner jag mig inte så dum så länge, och sen börjar jag i stället tycka att folk är dumma som säger så).

Hur som helst, det jag har lärt mig är att det verkligen är svårt att bemöta och bli bemött på rätt sätt i svåra situationer. Jag har lärt mig att man måste ha ett enormt tålamod och förståelse för andra, både som personen i den svåra krisen och som personer som bemöter folk. Men jag vet, jag vet verkligen att folk menar väl. Men ibland blir det så jäkla fel.

4 kommentarer:

Anna sa...

Men medicinen kommer ju inte ta bort alla symptom utan kommer väl bara lindra det hela lite? Nu vet jag inte vilken medicin det handlar om, men den jag åt för min reumatism förut så kunde man ge till Crohnspatienter också för att lindra besvären.

Anna sa...

sv: då är det ju antagligen samma variant av tabletter som jag åt, då det också var kortison.

Jag har en kompis som har Crohns, och hon blir riktigt dålig om hon äter mjölk och sånt. Så det är säkert också en bov i dramat, att man äter saker som kroppen inte riktigt kan hantera. Tror att många med sjukdomen är känsliga mot mjöl eller mjölk. Men jag håller tummarna för att din sjukdom är lindrigare, och att du får veta närmare vad det är du har så fort som möjligt :)

Meli sa...

finns <3 :)

Raoul sa...

Vet hur det känns att käka piller varje dag i hela sitt liv för att man ska må någorlunda bra! Har dessutom måsta tagit sprutor varje dag sen jag var 5 t.o.m 16, så jag vet att det kan suga ganska hårt.